Är att tro på gud samma sak som att överge det egna förnuftet? Är blind underkastelse för en despotisk förkunnare viktigare än respekten för den egna tanken? Kan urkunden ha skrivits utan inblandning av ett intellekt?

Det är inte avsaknaden av intellekt som är anmärkningsvärd hos den troende, utan förmågan att svälja orimligheter. Religionens mål kan inte vara att fördunkla verkligheten och utplåna konturen av människan.