Människan och andra former av liv
Vad är det som gör oss till människor? Är det vårt utvecklade språk, vårt rika kulturliv eller vår avancerade teknologi? Språk, kultur och teknologi finns på fler grenar i det evolutionära trädet och även om människan är högt utvecklad (min måttstock) så gör det graden av utveckling unik, snarare än egenskapen i sig.
Det finns ett litet problem med den här definitionen och det är att just att graden av utveckling utgör själva måttet. Om vi gör tankeexperimentet och driver utvecklingsgraden mycket längre än den befinner sig idag, så avtar vår nuvarande mänsklighet med tilltagande utvecklingsgrad. Kan man vara mer mänsklig än vad vi är idag?
Finns det istället en verkligt unikt egenskap som kan manifestera det mänskliga och som har varit bestående över tid, något som gör att mänsklighet går att urskilja hos Homo Sapiens Sapiens redan för 200 000 år sedan?
Kanske är det förmågan att tänka ett steg längre, den andra tanken, som är det unika? Hur står det då till med ”den andra tanken” bland människorna. Att sälja en enkel biljett till Mars verkar ju vara en affär (Mars-One.com) låt vara att det återstår att se hur många som faktiskt kliver ombord och åker. Uppenbarligen är det inte lockelsen att förgås under umbäranden på Mars yta som lockar, utan något som uppstår vid en andra tanke, något extraordinärt. Kanske är det den exponentiella ökningen av antalet följare på det egna sociala kontot eller möjligheten att bli en del av historien.
Att nära en idé som bär längre än det uppenbara utplånandet kanske är den egenskap som gör människan till det hon är?