Månad: oktober 2018

Skapande

Skapandet bygger på förmågan att kunna föreställa sig det ännu ej existerande. Skapande behöver inte vara av konstnärlig natur utan kan vara vardagsnära. För att kunna skapa krävs det internaliserad kunskap, alltså den sorts kunskap som vi har i våra huvuden. En annan ingrediens är tron på att förändring är möjlig, kanske den viktigaste delen som inte är så utbredd.

Viljan att uttrycka den egna insikten, inte andras, är kanalen för förverkligande och den är synnerligen ovanlig. Det är här konstnären dyker upp.

Om förståelse

När jag var liten startade vi matematikundervisningen i första klass med mängdlära (LP 69). Det var under en period då allt etablerat var fel, lite märkligt, men vi var vana vid märkligheter som dockteater med strumpor och profylaktiska plomber, så vi lyssnade snällt, som man gjorde på den tiden.

När kursen avslutats visste vi vad den tomma mängden var och begrep dess relation till talet 0. Härledningen för detta kan formuleras som att den tomma mängden utgör snittet mellan två disjunkta mängder.

Om den tomma mängden symboliserar talet noll så kan ”mängden av alla mängder” symbolisera den fulla mängden, ett slags tal, det största talet. Om man överför ”mängden av alla mängder” till tallinjen så inser man att summan av elementen i densamma också är lika med noll.

Hur kunde någon tro att det här är en bra metod att lära en sjuåring att räkna?

Människan och andra former av liv

Vad är det som gör oss till människor? Är det vårt utvecklade språk, vårt rika kulturliv eller vår avancerade teknologi? Språk, kultur och teknologi finns på fler grenar i det evolutionära trädet och även om människan är högt utvecklad (min måttstock) så gör det graden av utveckling unik, snarare än egenskapen i sig.

Det finns ett litet problem med den här definitionen och det är att just att graden av utveckling utgör själva måttet. Om vi gör tankeexperimentet och driver utvecklingsgraden mycket längre än den befinner sig idag, så avtar vår nuvarande mänsklighet med tilltagande utvecklingsgrad. Kan man vara mer mänsklig än vad vi är idag?

Finns det istället en verkligt unikt egenskap som kan manifestera det mänskliga och som har varit bestående över tid, något som gör att mänsklighet går att urskilja hos Homo Sapiens Sapiens redan för 200 000 år sedan?

Kanske är det förmågan att tänka ett steg längre, den andra tanken, som är det unika? Hur står det då till med ”den andra tanken” bland människorna. Att sälja en enkel biljett till Mars verkar ju vara en affär (Mars-One.com) låt vara att det återstår att se hur många som faktiskt kliver ombord och åker. Uppenbarligen är det inte lockelsen att förgås under umbäranden på Mars yta som lockar, utan något som uppstår vid en andra tanke, något extraordinärt. Kanske är det den exponentiella ökningen av antalet följare på det egna sociala kontot eller möjligheten att bli en del av historien.

Att nära en idé som bär längre än det uppenbara utplånandet kanske är den egenskap som gör människan till det hon är?

Språk

Språket tillskrivs ofta människan, som ett av dess främsta attribut. När de andra djuren kommunicerar betraktar vi det som primitivt och inte lika intressant.

Men vad kan vi egentligen uttrycka med språket? Skall man säga något som inte kan misstolkas så reducerar det språket till det triviala. Vill man ge sig på det mångbottnade, känslomässiga eller det politiska så når man strax gränsen för det möjliga.

Språket saknar det som inom matematiken kallas ett bråk, ett slags exakt fördelade proportioner mellan storheter. Matematikern har också insett behovet av axiomatisk grund och kombinerar detta med ödmjukhet inför den ofrånkomliga motsägelsen.

Trots sina förtjänster undrar jag om matematiken erbjuder möjligheten att utrycka människans strävan efter odödlighet?

Metafysik

Begreppet metafysik är en del av filosofien, en förklaring av de grundläggande elementen i tillvaron. En sten är, men vi kan aldrig förstå den till fullo.

Vi lever med en bild av tillvaron som är ofullständig. Det är en insikt som bör leda till viss ödmjukhet. Men vi saknar i allmänhet den ödmjukheten och behöver bli påminda. Idag vet vi att tillvaron är märkligare än vi tidigare anat, samtidigt som den allmänna uppfattningen att en sten bara är en sten knappast varit mer utbredd.

Vad vi vet är att en sten i huvudsak är tomrum, kanske blev den i varande just när du tog upp den.

Förgänglighet

Att förlika sig med förgängligheten är en del av åldrandet. Jag har hopp om att något överlever som kan göra situationen aningen lättare för de efterkommande. Vissheten om att en viss typ av information är mer beständig än annan ger visst hopp. Information om verkligheten kan inte försvinna, vi har bara upptäckt den.

Frågan är om man kan räkna kunskapen om villkoren för liv, även civiliserat liv, till den gruppen? Jag tror det, med antagandet att evolution är en universell process som verkar på alla system och härleder dess regler ur naturen. Om processerna spontant drivs av Hermann von Helmholtz fria energi så kan evolutionen katalysera processen genom att addera ett mått informationshantering. Ett slags enzym skulle man kunna säga.

Målet med dessa processer är knappast att förbättra världen men de bidrar till en möjlig bättre värld genom sin existens och de upprätthåller liv som kan kallas civilicerat. Den här verkligheten kan vi inte påverka eller förändra, den är evig.