Brukaren

Något skaver med användningen av benämningen ”Brukare” i det svenska socialförsäkringssystemet. Ordet socialstyrelsen har påbjudit som benämning på de som tidigare kallades klienter eller vårdtagare, begrepp som knappast var obegripliga men som av någon anledning sågs som olämpliga.

Enligt socialstyrelsens dekret den 8 maj 2013 är benämningen brukare ”ett samlande begrepp som används av exempelvis regeringen, myndigheter och på övergripande nivå inom kommunen och i nationell statistik och uppföljningar. Begreppet står för alla som får individuellt behovsprövade insatser från socialtjänsten. Därför är det inte lämpligt att kalla någon för brukare i sammanhang där man avser en särskild grupp eller enstaka individer eftersom det kan uppfattas som ett sorts avståndstagande.”

Det är intressant att utfärdaren själv bifogar en brasklapp för tillämpningen för specifika individer eller grupper. Men ändå får det passera, vem vet hur många remissinstanser. Patienten Edvinsson på äldreboendet är alltså inte en Brukare, utan något annat, oklart vad. Men i statistiken blir Edvinsson obönhörligen en brukare.

Vi betalar faktiskt för vården i Sverige, inte bara patientavgift utan cirka 50 000 kr per person och år. Vilket företag i Sverige skulle kalla sina kunder, klienter, förmånstagare för Brukare? Socialstyrelsen avråder dock från ordet Kund som samlande begrepp.


”Insatser från socialtjänsten ingår i offentligrättsliga åtaganden. Därför är kund, som används för att beskriva en av parterna i en civilrättslig relation inom det privata näringslivet, inte lämpligt att använda som samlande begrepp. Att vara kund innebär dessutom att man ska kunna välja mellan olika varor och tjänster, något som alla de personer som får individuellt behovsprövade insatser från socialtjänsten inte har möjlighet att göra.”

Enligt Akademins Ordbok är en Klient en ”person som under längre tid (och delvis med egen medverkan) får hjälp av en fackman t.ex. en läkare el. en advokat”. Ur samma källa är en Brukare ”person som använder något”, som tänder ett pipstopp tobak, sår jorden eller injicerar en drog.

Det centrala i vårt socialförsäkringssystem är att det är konstruerat för att hjälpa oss i situationer vi inte behärskar själva och systemet är inte en resurs som vi alla kan bruka efter eget huvud.

Är det så att valet av benämningen Brukare är ett tecken på att vi alla, när vi befinner oss i den svåraste nöd, förväntas hjälpa oss själva.

Gud hjälpe oss alla.

Kraften i ett självbedrägeri

På sociala nätverk är det omöjligt att undvika att notera hyllningar av än det ena och än det andra, både i den privata och yrkesmässiga sfären. Allt höjs till skyn som det bästa.

Det är fantastiskt!

Eller handlar det kanske bara om att polera den egna ytan?

Kanske är den enda man behöver lura, sig själv?