Frihet
Friheten går hand i hand med möjligheten att bete sig illa. Om ingen beter sig illa kan man kanske ifrågasätta graden av frihet? Men om allt för många beter sig illa kan man inte heller tala om frihet. Att hänvisa till proportioner leder inte till någon konstruktiv slutsats. Återstår gör dialogen, som förutsätter ett lyssnande så väl som ett uttryckande av ståndpunkter.
Frihete förutsätter uppenbarligen en fungerande dialog.
Brukaren
Något skaver med användningen av benämningen ”Brukare” i det svenska socialförsäkringssystemet. Ordet socialstyrelsen har påbjudit som benämning på de som tidigare kallades klienter eller vårdtagare, begrepp som knappast var obegripliga men som av någon anledning sågs som olämpliga.
Enligt socialstyrelsens dekret den 8 maj 2013 är benämningen brukare ”ett samlande begrepp som används av exempelvis regeringen, myndigheter och på övergripande nivå inom kommunen och i nationell statistik och uppföljningar. Begreppet står för alla som får individuellt behovsprövade insatser från socialtjänsten. Därför är det inte lämpligt att kalla någon för brukare i sammanhang där man avser en särskild grupp eller enstaka individer eftersom det kan uppfattas som ett sorts avståndstagande.”
Det är intressant att utfärdaren själv bifogar en brasklapp för tillämpningen för specifika individer eller grupper. Men ändå får det passera, vem vet hur många remissinstanser. Patienten Edvinsson på äldreboendet är alltså inte en Brukare, utan något annat, oklart vad. Men i statistiken blir Edvinsson obönhörligen en brukare.
Vi betalar faktiskt för vården i Sverige, inte bara patientavgift utan cirka 50 000 kr per person och år. Vilket företag i Sverige skulle kalla sina kunder, klienter, förmånstagare för Brukare? Socialstyrelsen avråder dock från ordet Kund som samlande begrepp.
”Insatser från socialtjänsten ingår i offentligrättsliga åtaganden. Därför är kund, som används för att beskriva en av parterna i en civilrättslig relation inom det privata näringslivet, inte lämpligt att använda som samlande begrepp. Att vara kund innebär dessutom att man ska kunna välja mellan olika varor och tjänster, något som alla de personer som får individuellt behovsprövade insatser från socialtjänsten inte har möjlighet att göra.”
Enligt Akademins Ordbok är en Klient en ”person som under längre tid (och delvis med egen medverkan) får hjälp av en fackman t.ex. en läkare el. en advokat”. Ur samma källa är en Brukare ”person som använder något”, som tänder ett pipstopp tobak, sår jorden eller injicerar en drog.
Det centrala i vårt socialförsäkringssystem är att det är konstruerat för att hjälpa oss i situationer vi inte behärskar själva och systemet är inte en resurs som vi alla kan bruka efter eget huvud.
Är det så att valet av benämningen Brukare är ett tecken på att vi alla, när vi befinner oss i den svåraste nöd, förväntas hjälpa oss själva.
Gud hjälpe oss alla.
Kraften i ett självbedrägeri
På sociala nätverk är det omöjligt att undvika att notera hyllningar av än det ena och än det andra, både i den privata och yrkesmässiga sfären. Allt höjs till skyn som det bästa.
Det är fantastiskt!
Eller handlar det kanske bara om att polera den egna ytan?
Kanske är den enda man behöver lura, sig själv?
Omgiven av okänslighet
Okänsligheten breder ut sig? Eller är det bara den egna åldern som har gjort självupptagenheten till det dominerande personlighetsdraget? Å ena sidan verkar engagemanget hos befolkningen vara stort för frågor som klimatförändring eller armodet bland romer i Bulgarien. Å andra sidan verkar färre bekymra sig om vad som händer i den lokala äldrevården. När experter rekommenderar elektriska katter som sällskap till äldre med demens samtidigt som politikerna sätter nya sparkrav på äldrevården. Det praktiska regerar helt utan inblandning av det empatiska, var har vi sett det tidigare i historien?
Staden skapade en paradgata och lät en konstnär skapa konst i anslutning till den. Han gjorde en kopia av en DDR mural och uppförde den på en transformatorstation i anslutning till gatan. En självklar kommentar till ett av den totalitära statens attribut. Den lokala tidningen svämmade över av ilskna insändare, där den satans DDR kramaren skulle sättas åt. En galen lokal centerpartistisk partiledare försökte måla över verket, under överinseende av polismakten. Några fler verk blev det inte av den konstnären.
På paradgatans standar fladdrar veporna i vinden.
Den råa populasen
Von oben är ett uttryck som beskriver ett perspektiv från en starkare maktposition och som ofta korrelerar med uppvisande av arrogans och förakt för den svagare. Historiskt så har det varit en relation mellan överklassen och underklassen.
Dagens pöbelvälde finns på nätet. Nätet är en plats där man kan vara både tillräckligt annonym och kraftigt distanserad från offret.
– Niklas är borttagen från gruppen. Tack för att ni rapporterar!
Universums framtid
Om man eliminerar alla katastrofala historier och extrapolerar en framgångsrik utveckling under någon Googol år, så kommer vi att få snabbare bilar och större TV-apparater.
Är det möjligt att skriva något som förändrar världen?
Skrivkonsten förändrade välden och man kan undra vad som är nästa stora språng för mänskligheten? Kan det vara något som beskriver hur man skapar samarbete i en kultur som driver människor från varandra? En bot mot något som vi själva har infört.
Kanske leder vägen vidare efter den kris som mest sannolikt följer på den alienering som breder ut sig.
Att skriva utan att tänka är omöjligt.
Jag undrar om det går att tänka utan att skriva?
Den fria viljan
Det är inte någon merit att göra ett fritt val. Är ett val utan hänsyn till någon eller något överhuvudtaget möjligt?
Som att obekymrat knacka ur pipan i ditt odruckna vinglas.
Nej, i den civiliserade världen finns inga fria val.
Samarbetets grundvalar
– Visa förtroende och erbjud alla ditt samarbete
– Var transparent och förutsebar
– Var inte avundsjuk, att förstöra för någon annan gynnar inte dig
– Straffa den som sviker
– Var förlåtande och erbjud alla en ny chans