Gud som idé
Gud skapar tillvaron och leder människan mot saligheten, de som avviker bestraffas.
Om vi lär oss hur skapelsen är konstruerad. Om vi inser att salighet är ett relativt begrepp som existerar i otaliga personliga varianter. Vad återstår då av Gud? Kanske ska vi vara tacksamma för avsaknaden av en intervenerande gud. Nu står människan med ansvar för både sig själv och sin omgivning.
Gud är kanske ett budskap om människans ansvar för skapelsen.
En dold och obeskrivbar gud är en utmärkt definition av intet. Meningslös att avhandla.
Är det den upplystes definition eller charlatanens?
Kristendomen är en monoteistisk religion men treenigheten tog ett millenium att landa i konsensus.
Universum, livet och människoanden, är det inte så enkelt?
Är att tro på gud samma sak som att överge det egna förnuftet? Är blind underkastelse för en despotisk förkunnare viktigare än respekten för den egna tanken? Kan urkunden ha skrivits utan inblandning av ett intellekt?
Det är inte avsaknaden av intellekt som är anmärkningsvärd hos den troende, utan förmågan att svälja orimligheter. Religionens mål kan inte vara att fördunkla verkligheten och utplåna konturen av människan.
Människan frågar sig: Vad är meningen med Livet och universum?
Finns det en yttre intention? Vem kan ta sig rätten att bestämma den?
Ömsesidighet präglar goda relationer. Var finns ömsesidigheten i relationen till gud?
På vilket sätt behöver gud människan?
Jag såg gud idag. Han bor i kyrkan där vi bor. Högst upp i tornet. Sen flög han sin väg.
Gud kan beskrivas som tanken på en möjlig och bättre människa, ett kvalitetssystem för mänskligheten. Vad systemet skall omfatta är upp till oss att avgöra.
Prästen förkunnar och församlingen uttrycker förbättringsförslagen.
Den klassiska guden undflyr alla definitioner. Det som inte låter sig definieras kan inte finnas. Den tomma mängden låter sig trots allt definieras. Är det ett slags gudsbevis?
Den enda plats som finns för gud, är vid skapelseögonblicket. I alla andra lägen blir det rörigt. Skapelsen var mycket välordnad. Den liknar inte vad människor åstadkommer och är tämligen ointressant.