Kategori: Människan

Brukaren

Något skaver med användningen av benämningen ”Brukare” i det svenska socialförsäkringssystemet. Ordet socialstyrelsen har påbjudit som benämning på de som tidigare kallades klienter eller vårdtagare, begrepp som knappast var obegripliga men som av någon anledning sågs som olämpliga.

Enligt socialstyrelsens dekret den 8 maj 2013 är benämningen brukare ”ett samlande begrepp som används av exempelvis regeringen, myndigheter och på övergripande nivå inom kommunen och i nationell statistik och uppföljningar. Begreppet står för alla som får individuellt behovsprövade insatser från socialtjänsten. Därför är det inte lämpligt att kalla någon för brukare i sammanhang där man avser en särskild grupp eller enstaka individer eftersom det kan uppfattas som ett sorts avståndstagande.”

Det är intressant att utfärdaren själv bifogar en brasklapp för tillämpningen för specifika individer eller grupper. Men ändå får det passera, vem vet hur många remissinstanser. Patienten Edvinsson på äldreboendet är alltså inte en Brukare, utan något annat, oklart vad. Men i statistiken blir Edvinsson obönhörligen en brukare.

Vi betalar faktiskt för vården i Sverige, inte bara patientavgift utan cirka 50 000 kr per person och år. Vilket företag i Sverige skulle kalla sina kunder, klienter, förmånstagare för Brukare? Socialstyrelsen avråder dock från ordet Kund som samlande begrepp.


”Insatser från socialtjänsten ingår i offentligrättsliga åtaganden. Därför är kund, som används för att beskriva en av parterna i en civilrättslig relation inom det privata näringslivet, inte lämpligt att använda som samlande begrepp. Att vara kund innebär dessutom att man ska kunna välja mellan olika varor och tjänster, något som alla de personer som får individuellt behovsprövade insatser från socialtjänsten inte har möjlighet att göra.”

Enligt Akademins Ordbok är en Klient en ”person som under längre tid (och delvis med egen medverkan) får hjälp av en fackman t.ex. en läkare el. en advokat”. Ur samma källa är en Brukare ”person som använder något”, som tänder ett pipstopp tobak, sår jorden eller injicerar en drog.

Det centrala i vårt socialförsäkringssystem är att det är konstruerat för att hjälpa oss i situationer vi inte behärskar själva och systemet är inte en resurs som vi alla kan bruka efter eget huvud.

Är det så att valet av benämningen Brukare är ett tecken på att vi alla, när vi befinner oss i den svåraste nöd, förväntas hjälpa oss själva.

Gud hjälpe oss alla.

Universums framtid

Om man eliminerar alla katastrofala historier och extrapolerar en framgångsrik utveckling under någon Googol år, så kommer vi att få snabbare bilar och större TV-apparater.

Är det möjligt att skriva något som förändrar världen?

Skrivkonsten förändrade välden och man kan undra vad som är nästa stora språng för mänskligheten? Kan det vara något som beskriver hur man skapar samarbete i en kultur som driver människor från varandra? En bot mot något som vi själva har infört.

Kanske leder vägen vidare efter den kris som mest sannolikt följer på den alienering som breder ut sig.

Den fria viljan

Det är inte någon merit att göra ett fritt val. Är ett val utan hänsyn till någon eller något överhuvudtaget möjligt?

Som att obekymrat knacka ur pipan i ditt odruckna vinglas.

Nej, i den civiliserade världen finns inga fria val.

Horace imposanten

I sitt senaste alster ”De obekymrade” tar Horace fram det verklig väsentliga för en man som vill imponera på en annan man.

Fysiskt mod.

Här undrar jag om han har sammanblandat fysiskt och psykiskt mod. Hur mycket mod krävs det egentligen för att friklättra jämfört med att sticka ut hakan i en insändare i den lokala tidningen? Jag vill påstå att Horace själv visade prov på det senare under kaoset i akademin. Att framställa sig själv som en idiot, för en sak man tror på, torde vara något av det modigaste en människa kan göra.

Förmågan att dra till sig unga kvinnors intresse.

Menar han intressanta kvinnor snarare än unga? Man frågar sig vad Horace tror sig ha gemensamt med en genomsnittlig tjugoåring, men det kanske inte spelar någon roll?

Intelligens

Sveriges intelligentaste man (Menza) blev bagare. Inget ont om bagare men intelligens är ett sammansatt begrepp och hög intelligens betyder inte nödvändigtvis att resultatet blir intressant. Bildning, analytisk förmåga, erfarenhet parat med en verbal förmåga som kan göra det komplicerade begripligt. Det är imponerande. En cocktail där även den normalbegåvade har en möjlighet att utmärka sig.

Sanning

Påståendet att människan är god är en sanning, liksom motsatsen. Enligt koherensteorin så är ett påstående sant om det följer logiskt ur ett system av påståenden. Eftersom ett påstående kan vara koherent (samstämmigt) med ett system men inte koherent med ett annat, så betyder det att valet av system avgör vad som är sant. För att minimera den relativism som detta medför, så måste strävan vara att skapa system, som ytterst vilar på påståenden som utgör mätbara storheter och vars tolkning är oomtvistad.

Tyvärr är inte verkligheten alltid väl strukturerad eller enkel och människor delar inte alltid värderingar. Någon anser att människan är i grunden god emedan någon annan anser att människan är ond och en tredje att det varierar.

Att mäta tillför något väsentligt för möjligheten att föra ett resonemang framåt. Att mäta framtvingar avgränsningar och definitioner av begrepp. Att mäta huruvida människan är ond eller god, tvingar fram en definition av begreppen ”ond” och ”god”, som kan kritiseras. Mätningern tillför data som kan analyseras och tolkas utifrån den satta definitionen samt kritiseras. Slutsatsen kan vara att människan befinner sig någonstans på en skala mellan många storheter som var och en kanske inte kan tilldelas betydelsen av varken ond eller god.

Att mäta utesluter inte tyckandet, men minimerar tron.

Gud som idé

Gud skapar tillvaron och leder människan mot saligheten, de som avviker bestraffas.

Om vi lär oss hur skapelsen är konstruerad. Om vi inser att salighet är ett relativt begrepp som existerar i otaliga personliga varianter. Vad återstår då av Gud? Kanske ska vi vara tacksamma för avsaknaden av en intervenerande gud. Nu står människan med ansvar för både sig själv och sin omgivning.

Gud är kanske ett budskap om människans ansvar för skapelsen.