Kraften i ett självbedrägeri
På sociala nätverk är det omöjligt att undvika att notera hyllningar av än det ena och än det andra, både i den privata och yrkesmässiga sfären. Allt höjs till skyn som det bästa.
Det är fantastiskt!
Eller handlar det kanske bara om att polera den egna ytan?
Kanske är den enda man behöver lura, sig själv?
Omgiven av okänslighet
Okänsligheten breder ut sig? Eller är det bara den egna åldern som har gjort självupptagenheten till det dominerande personlighetsdraget? Å ena sidan verkar engagemanget hos befolkningen vara stort för frågor som klimatförändring eller armodet bland romer i Bulgarien. Å andra sidan verkar färre bekymra sig om vad som händer i den lokala äldrevården. När experter rekommenderar elektriska katter som sällskap till äldre med demens samtidigt som politikerna sätter nya sparkrav på äldrevården. Det praktiska regerar helt utan inblandning av det empatiska, var har vi sett det tidigare i historien?
Staden skapade en paradgata och lät en konstnär skapa konst i anslutning till den. Han gjorde en kopia av en DDR mural och uppförde den på en transformatorstation i anslutning till gatan. En självklar kommentar till ett av den totalitära statens attribut. Den lokala tidningen svämmade över av ilskna insändare, där den satans DDR kramaren skulle sättas åt. En galen lokal centerpartistisk partiledare försökte måla över verket, under överinseende av polismakten. Några fler verk blev det inte av den konstnären.
På paradgatans standar fladdrar veporna i vinden.
Den råa populasen
Von oben är ett uttryck som beskriver ett perspektiv från en starkare maktposition och som ofta korrelerar med uppvisande av arrogans och förakt för den svagare. Historiskt så har det varit en relation mellan överklassen och underklassen.
Dagens pöbelvälde finns på nätet. Nätet är en plats där man kan vara både tillräckligt annonym och kraftigt distanserad från offret.
– Niklas är borttagen från gruppen. Tack för att ni rapporterar!
En mening som förändrade världen.
Mor är rar.