nicolaus

Horace imposanten

I sitt senaste alster ”De obekymrade” tar Horace fram det verklig väsentliga för en man som vill imponera på en annan man.

Fysiskt mod.

Här undrar jag om han har sammanblandat fysiskt och psykiskt mod. Hur mycket mod krävs det egentligen för att friklättra jämfört med att sticka ut hakan i en insändare i den lokala tidningen? Jag vill påstå att Horace själv visade prov på det senare under kaoset i akademin. Att framställa sig själv som en idiot, för en sak man tror på, torde vara något av det modigaste en människa kan göra.

Förmågan att dra till sig unga kvinnors intresse.

Menar han intressanta kvinnor snarare än unga? Man frågar sig vad Horace tror sig ha gemensamt med en genomsnittlig tjugoåring, men det kanske inte spelar någon roll?

Intelligens

Sveriges intelligentaste man (Menza) blev bagare. Inget ont om bagare men intelligens är ett sammansatt begrepp och hög intelligens betyder inte nödvändigtvis att resultatet blir intressant. Bildning, analytisk förmåga, erfarenhet parat med en verbal förmåga som kan göra det komplicerade begripligt. Det är imponerande. En cocktail där även den normalbegåvade har en möjlighet att utmärka sig.

Sanning

Påståendet att människan är god är en sanning, liksom motsatsen. Enligt koherensteorin så är ett påstående sant om det följer logiskt ur ett system av påståenden. Eftersom ett påstående kan vara koherent (samstämmigt) med ett system men inte koherent med ett annat, så betyder det att valet av system avgör vad som är sant. För att minimera den relativism som detta medför, så måste strävan vara att skapa system, som ytterst vilar på påståenden som utgör mätbara storheter och vars tolkning är oomtvistad.

Tyvärr är inte verkligheten alltid väl strukturerad eller enkel och människor delar inte alltid värderingar. Någon anser att människan är i grunden god emedan någon annan anser att människan är ond och en tredje att det varierar.

Att mäta tillför något väsentligt för möjligheten att föra ett resonemang framåt. Att mäta framtvingar avgränsningar och definitioner av begrepp. Att mäta huruvida människan är ond eller god, tvingar fram en definition av begreppen ”ond” och ”god”, som kan kritiseras. Mätningern tillför data som kan analyseras och tolkas utifrån den satta definitionen samt kritiseras. Slutsatsen kan vara att människan befinner sig någonstans på en skala mellan många storheter som var och en kanske inte kan tilldelas betydelsen av varken ond eller god.

Att mäta utesluter inte tyckandet, men minimerar tron.

Att reflektera

Reflektionen kräver ett litet utrymme, inte större än en kaffepaus, men väl ett utrymme. I dagens värld tenderar utrymmet, pauserna att försvinna.

Det har länge varit ett ideal att ha ett fulltecknat schema, kanske hänger det samman med en samtida oförmåga att sätta gränser?

Det behövs en insikt om att det är bra att lyfta blicken, man kan se nya möjligheter och ibland undvika återvändsgränder och fallgropar.

En bekant som sökte en tjänst i ett stort bolag berättade att han hade frågat om den förväntade arbetstiden. Den rekryterande chefen svarade kort ”klarar du inte av det på en 40 timmars arbetsvecka, så är du inte rätt man för jobbet”.

Det kan ha varit en bra chef.

Ödmjukhet

Ödmjukhet följer ur insikten om den egna begränsade förmågan, parat med ett generellt intresse för vad andra har att säga.

Det innebär inte att man tolererar vilket svammel som helst.

Lättja

Lättja kan beskrivas som lathet, likgiltighet eller passivitet, knappast något positivt.

Men är lättja bara förkastligt?

Jag tror att lättja varvad med flit är en god kombination, kanske den viktigaste förutsättningen för reflektion och förnyelse.